Min alla hjärtans dag började inte som jag önska.. min son var nämligen inte på ett strålande humör. Och tyvärr så smittar det av sig =( Men men fint väder har vi iallafall, solen skiner och -27 grader ute..
Och idag känner jag mig deppig.. ibl känner jag att jag inte räcker till för dom som behöver mig =( och som läget är nu så kan jag inte hjälp en väldigt nära anhörig som behöver min hjälp.. men som inte förstår det själv.. eller som inte har insikten och förståelsen att han inte klarar av vissa saker själv. Och det gör mig frustrerad!!! Hur lätt är det att hjälpa någon som inte ser att han behver hjälp???!! Det går i princip inte och det vet jag.. men som jag skrev tidigare i ett inägg så glömmer man fort bort det. Men jag klara inte av att se en människa fara illa och inte själv förstå att det verkligt är så!! Hur lätt är det?? Inte alls!! Jag vet att jag bör tänka på mig och bejbisen.. men jag tänker alltid -vi klara oss.. inte bra tänkt. Jag ska sätta oss i första rum, jag vet. Men det är inte lätt. Jag mår helt enkelt inte bra själv om jag inte gör det jag kan för människor i min närhet. Jag kan inte bara strunta i det!!! En vän till mig var förbi mig på en kopp kaffe i morse, och hon hade lite mkt nu, med att räcka till till en släkting som behöver henne och hennes hjälp. Och hon sa till mig att hon frstår inte hur jag orkar göra det jobb jag gör och alltid har gjort för människor som står mig allra närmast. Jag har tänkt här i efterhand att det är väl just det som får mig att orka.. jag mår bra i mig själv när jag vet att jag gjort något för någon annan som behöver mig. Men det är inte lätt alla gånger, men jag är ändå glad för att jag gör det jag gör, och är den jag är!!!

Nu fick jag lätta mitt hjärta lite =) så nu skall jag göra någon nytta här hema å kanske komma ut en sväng.

Kramis =)

Annonser