Idag den 26 Augusti, fick jag ett telefonsamtal.. ett mkt oväntat sådant.. fick det fruktansvärda beskedet om att min kusin var död!! Död?? Nä, aldrig min kusin!!!! Jag har fortfarande inte tagit till mig det. För mig är han på jobb i södra Sverige, han kommer tillbaka.. snart! Eller hur Jocke??!

När jag vaknade pigg å glad så trodde jag att detta skulle bli en trevlig dag tillsammans med mina nära å kära. Visst, vi har träffats halva tjocka släkten.. dom jag mest av allt hade velat krama, visa min sorg och mitt stöd till är för många mil bort.. men vi finns här för er och med er.. fast än vi inte kan råom er. 
Jag har fortfarande inte fattat att du, finaste kusin.. kommer inte att komma tillbaka till oss.. varför??!! Det är något vi aldrig kommer att få svar på.. Men jag vet att du alltid är med oss.. 

Tänk.. att det oftast är när något så fruktanvärt hemskt händer.. finns vi där för varandra! Tänk, att först då  påminns vi om att visa våra allra närmsta att vi älskar. Ska det vara så??!!! När det redan är försent!!! Varje gång jag hört om någon som vart med om en svår olycka.. eller ett dödsfall så påminns jag. Men tyvärr så har ja glömt det i nästa andetag. Men nu har jag lovat mig själv att aldrig mer glömma!!!! ALDRIG MER!!!
Jag har aldrig så mycket att göra för att inte hinna med att ge mina käraste, en klapp på axen, en kram, ett fint sms.. eller ett litet kort samtal då och då, ja vad som helst för att visa min kärlek!! Glöm inte det!!!

Vila i frid finaste Joakim.. vi ses på andra sidan… ❤  

Annonser